Sektledaren i Kanotklubben

Detta utspelade sig i Kalmar i slutet av 90-talet. Jag var då 35 år och hade återupptagit min gamla hobby forspaddling. Jag hade startat en sektion inom friluftsfrämjandet i den lilla staden Nybro där jag bodde och bla a ordnat eskimåsvängs-övningar i det lokala badhuset.

Jag hade själv börjat paddla vanlig kajak som 15-åring i den något större staden Kalmar, 3 mil från Nybro. Då jag började var denna klubb precis återväckt efter att ha fört en lång slumrande tillvaror en av de som då var med i klubben eller åtminstone nyttjade klubbens utrymme för förvaring av kajaker var en man som kanske då var runt 25, vi kan kalla honom Bert. Mitt liv i denna klubb blev ganska kortlivat då jag flyttade från stan och dessutom upptäckte forspaddlingen 🙂 men klubben kom igång och utvecklades rejält, byggden upp en ambitiös ungdomsverksamhet, flyttade, byggde nya fina lokaler och utrymmen för förvaring av säkert 100 kajaker.

Bert, var inte så intresserad av ungdoms och tävlingsverksamhet men han följde givevis med och startade en havssektion i klubben. En sektion som levde helt sitt eget liv, såg sig själva som lite ”för mer” än övriga verksamhet, de deltog inte i föreningens årliga stora arrangemang med drakbåstävlingar för företag men hade stor nytta av alla de möjligheter och bidrag som en stark ungdomsversksamhet, och detta drakbåtsarrangemang genererade.

Då jag återupptog mitt paddlande återupplivade jag också kontakten med mina gamla vänner i kanotklubben, flertalet var engagerade i den allmäna verksamheten men jag var egentligen mer intresserad av havspaddling och språkade därför en del med Bert om detta. Det började bli vinter och klubben skulle arrangera sin årliga familjedag i Simhallen. Jag föreslog att jag skulle ta med ett par forskajaker och ordna med eskimåsvängsträning, något som inte är möjligt i racingkajaker, däremot i Havskajaker även om det där av många, däribland Bert… anses som något mycket exklusivt. Klubben tyckte det lät som en utmärkt idé och det hela skulle ske om bara nån månad. Bert fick i det närmaste panik, men det hade varken jag eller någon annan en aning om…..

Jag kände mig helt förvirrad….

Någon dryg vecka före evenemanget tog jag kontakt med personalen i simhallen för att komma överens om hur och när jag skulle kunna ta dit kajakerna men möts bara av vaga undvikande svar. Exakt vad som hände där minns jag inte bara att jag kände mig otroligt förvirrad, var jag inte välkommen? Det var ju bestämt? Jag tror att någon i personalen strax därefter tog kontakt med föreningens ordförande för att höra vem jag var och berätta vad dom hade hör, av Bert, den som annars var den ende i klubben som, för sina medlemmar ordnade Eskimåsvängskurser i simhallen. Kurser som nästan varje år gav upphov till helsidesreportage i lokaltidningen. Plötsligt skulle jag komma dragande med små fåniga plastkajaker och lära ut eskimåsväng åt vem som ville pröva…. nä det var han tvungen att till varje pris stoppa och han hade inte 2½ år på sig utan snarare 2½ vecka.

Det blev lite bråttom… ingen tid för finess…

Personen som ringde föreningens ordförande berättade att Bert påstått att jag var en opållitlig och ansvarslös person, att vi med våra kajaker skulle föröstöra kaklet i bassängen (våra korta i mjuk plast men inte hans långa i hård komposit??) Han berättade också att jag hade haft liknande aktiviteter i simhallen i Nybro men att jag där blivit portförbjuden.
Fullständigt desperat ljög han om ALLT och trodde sig kunna komma undan t o m med lögner om badhuset i grannstaden bara 3 mil bort. Detta beskriver ganska väl hur långt från verkligheten en narcissisit som alltför länge får verka alltför ”ostört” och oemotsagd kan hamna…..

Här fanns ju en väl fungerande styrelse…

Ordföranden, var chockad men insåg att detta var något han måste ta tag i omgåended. Han beslöt att utlysa ett extra styrelsemöte dit vi båda jag och kallades f. Ordföranden berättade där vad personalen på simhallen hade berättat och Bert hade inte mycklet att säga…. Ordföraden med styrelsens stöd, klargjorde sedan att det Bert gjort var att aktivt och dessutom med hjälp av rena lögner till utomstående motarbeta sin egen förenings verskamhet, något som enligt stadgarna gav underlag till uteslutning. Så långt ämnade han dock inte gå men han gjorde helt klart att om detta upprepades så skulle han bli omedelbart utesluten.

Kan knappt föreställa mig hur tufft det var för honom att kontrollera detta men han hade nog redan plan B klar….

Så otroligt förnedrande….. Bert höll på att spricka men eftersom han var i ett sånt totalt underläge på mötet så lyckades han hålla sin narcissistiska vrede under kontroll. Att stanna kvar i klubben efter detta var dock nu fullständigt otänkbart och mycket riktigt, det tog inte mer än ett par dagar förrän han och hans allra trognaste anhängare hade lämnat föreningen och i stället bildat en sektion i en seglarklubb som hade ett lämpligt utrymme för förvaring av långa fina havskajaker…… På så vis så räddade han sitt Ego från att bli ytterligare förödmjukat….

Jag var ju bara en katalysator som fick ”the bad guy” att gå lite för långt….

Efter mötet och Berts dramatiska sorti från föreningen fick jag tack-mail från folk i styrelsen för att jag äntligen ”hjälpt” dem att bli av med honom. Han hade i alla år skapat mycket obehag i föreningen men alltid skyddsats av sin lilla trogna skara och inte gjort något som var tillräckligt graverande för att ens kunna påpekas och än mer ge skäl till en varning om uteslutning, inte förrän det blev lite för brott att bevara hans unika ställning som Eskimo Rool Master…. I kubben såväl som lokalpressen….Jag blev en hjälte genom att ha blivit ett offer men den verkliga hjälten var ju ordföranden som vågade öppet ställa mannen till svars för sina handlingar. Dessutom hade personer i styrelsen sökt information om var prblemet kunde ligga och det var genom dem som jag för första gången kom i kontakt med ordet narcissist men det skulle komma att ta ytterligare 20 år innan jag helt kom att förstå vad det handlade om och hur jag själv varit en del av problemet, kanske inte så ofta som en flying monkey men definitivt en ”enabeler”. Detta är dock ämne för kommande inlägg.

Jag har själv ”tjänstgjort”….

Öppenhet och exponering är något dessa människor och deras anhängare inte gillar och ett säkert tecken på att dessa problem finns i ledningen av en grupp är sekretess och attacker, ofta från sk ”Flying monkies” (wikipedia med länkar vidare..) mot alla som ens antyder att allt inte är riktigt så som det framställs. Dessa flying monkies (på svenska ofta kallade ”nyttiga idioter”) är ofta inte själva medvetna om sin roll. Öppen exponering av dessa beteenden ihop med kuskap är det enda sättet att komma tillrätta med en grupp där denna dynamik bitit sig fast. Själva termen är tagen från sagan ”The Wonderful Wizard of Oz” och det finns en uppsjö av både ren forskning såväl som artiklar och berättelser om detta som om olika former av narcissism på nätet, dock otroligt lite på svenska….. något som jag dock ämnar bidra till att ändra på 🙂 behovet är STORT….

Jag kommer i kommande artiklar att skriva mer om olika former av narcissism såväl ur ett individ som ett grupperspektiv.

En reaktion till “Sektledaren i Kanotklubben

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s