Rädsla och utfrysning

Det tog  nästan 2 månader innan jag på allvar började dela min historia om styrelsen i Brf Söderbysjön. Skälen till det handlar till viss del om min kunskap och erfarenhet av det slags getingbo  jag ger mig in i men framförallt om rädsla. Inte rädsla för att bli angripen av de som inte tycker om att jag ens antyder kritik av styrelsen, det har jag ju redan blivit och i det skuggspel jag utsatts för uppskattar jag faktiskt att åtminstone några av mina “fiender” valt att göra sig synliga. 

Nej, det jag nog är mest varit rädd för är risken att upptäcka att jag är precis så ensam och isolerad som “styrelsen”, ända sedan de identifierade mig som ett hot, kämpat så hårt för att få mig att tro och känna. Jag är helt enkelt rädd för att mötas av tystnad, rädsla och likgiltighet från er som är mina grannar, ni som, åtminstone de av er som är medlemmar (jag bor själv i andra hand) faktiskt har den högsta makten i den här föreningen. Ni som genom att agera, eller avstå från att agera….. tillåter er styrelse att behandla boende i föreningen så som de behandlat mig men också andra. Jag får be om ursäkt om jag är lite obekväm nu men Styrelsen ÄR inte en dålig hyresvärd eller “idioter” som några uttrycker saken…. utan en grupp människor som NI, i en demokratisk process, oavsett om ni deltagit i den eller inte…. har givit ert förtroende att tjäna och representera ER. Så är det ju för övrigt även i samhället i övrigt, att påverka/förändra där kan förvisso kännas övermäktigt men, även om denna bostadsrättsförening är stor så handlar det ju här inte om mer än grannar boende i 350 lägenheter. Med andra ord en relativt liten men ändå nära och mycket viktigt grupp människor, åtminstone om man som jag, är helt övertygad om att vardagliga mänskliga relationer är EXTREMT viktiga för vårt psykiska välbefinnande.


Jag klandrar ingen, det ÄR jobbigt att ta i de saker jag påstår är ett stort problem i Brf Söderbysjön, särskilt när de väl fått fäste…. men, som i alla mänskliga relationer, så är ett första villkor för att något skall kunna förbättras och inte bara försämras….. att man först vågar erkänna att problem finns och sen vågar identifiera, beskriva och diskutera dem. Det positiva i kråksången, är att den sorts problem som jag kommer att beskriva brukar vara väldigt känsliga för exponering och än mer för öppen diskussion…… 




Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s